Vet att jag har min bloggpaus nu. Men känner för att jag verkligen måste dela med mig av detta då det är så stort och känslosamt.

Igår när jag satt i bilen påväg hem från Hööks/XXL osv, pappa var inne för att köpa thaimat vid tågstationen i Partille (rekomenderas jättemycket!). I alla fall, hörde då på radionyheterna att det varit en skottlossning utanför regeringen i Oslo. Detta var bara någon ynka minut efter att de hade hänt i Oslo, de hade inte fått in all information ännu. ''Visst, okej?'' tänkte jag. Skottlossning kanske inte är så ovanligt precis. Åkte hem. Såg att många ''spelade över'' händelsen på facebook och twitter, så jag gjorde väl narr av händelsen på twitter - utan att ha vetat allt.

Så efter att jag gjort narr kikade jag in på Aftonbladet och fick en liten smärre chock. Dock hade inte händelsen på Utöya ännu inte skett. Detta var bara bomben i Oslo. Efter cirka 10 minuter kikade jag in på Aftobladet igen för lite uppdateringar, då stod det att de nyss fått in rapporter om Utöya, att en man skjutit vilt omkring sig och de visste inte hur många, om det ens var, några döda.

Nu är dödssiffran uppe i nästan sammanlagt 100 personer döda. Jag mår illa. Och igår gjorde jag narr av händelsen, det känns inte bätre då. Jag gråter för dessa ungdomar. De har liksom sprungit för sitt liv, simmat ut i havet, gömt sig och bönat och bett för att inte dö.

Detta är sinnessjukt. Så jävla sjukt.

Har valt att inte publicera bilder från händelsen, det känns inte rätt. Då dödssiffran kan stiga mer och jag vill inte vara så känslokall mot relaterade till dödsoffrena/de skadade.