Idag har det varit en sån ''låt mig dö'' dag. Inget bokstavligt dö. Utan har stannat i sängen hela dagen, haft på mig pyjamasen alla 24 timmar på dygnet, ätit skräpmat och tittat på en hel del filmer. Har bland annat bokat av Transformers 3, Red Riding Hood, Toy Story 3 och Eclipse idag. Ska se Kung Fu Panda 2 nu innan jag somnar, har även små tittat på Bridget Jones filmen som är på tv nu. Igår hade jag väl en liknande dag som idag, bokade av I am number four, Beastly, 10 000BC och Hopp. Känner mig som värsta filmnarkomanen, haha. Imorgon blir det dock att städa upp rummet, det behövs en omgång.... ;)

Nä, ska nog... starta filmen. God natt!

Bjuder på en gammal bild från 2009? på mig och söta Valentina!

Måste säga att jag hade väldigt höga förväntningar av filmen, dock var den inte alls som jag hade tänkt mig. Men ändå slog den mina förväntningar med flera hästlängder! Älskar sånna här filmer med lite twilight-feeling över det hela (kanske inte så konstigt med tanke på att samma kvinna som regisserade första Twilightfilmen regisserade Red Riding Hood också, tror också att båda filmerna utspelar sig i samma skog/plats). Inget fel med skådespelarna också, Amanda är alltid lika vacker och hennes motspelare, som jag inte vet vem det är men lär googla honom så fort jag skrivit klart inlägget, var ju inte alls så tokig. ;) Det var också en jätte bra nyskapt version av rödluvan, alla specifika delar satt på plats.

Åh, jag älskade filmen! Så, där har ni det. Nu lär jag titta på filmen om och om och om igen, haha.

Härom natten hade jag en dröm att jag mötte en gammal vän till mig som stod mig rätt så nära. I drömmen satt vi och snackade minnen - precis som om de vore i verkligheten. Vi snackade mest om vårat lilla ''gäng'' vi hade på den tiden. Hur roligt vi hade, hur vi trodde att vi skulle hålla ihop men så blev det tyvärr inte. Tiden rann ur sanden när alla slutade på ridskolan. I samma dröm mötte jag underbara Carro, som också var med i vårat ''gäng'' på ridskolan. Vi försökte snacka minnen vi med, men avbröts av en massa händelser som relaterade till Carro som jag inte hade en susning om. Drömmer var som en bekräftelse, ett uppvaknande, om hur vi glidit isär. Hur vi måste lära känna varandra på nytt. Det har gått många år, vi har förändrats både i personlighet och utseende, vi har växt, mognat till, fått nya vänner och intressen.

Känner nu hur mycket jag saknar den tiden vi alla hade tillsammans. Hur mycket jag ångrar att jag brytit upp med dessa söta och underbara människor. Hur skulle det varit nu om alla hållt ihop?

Det sägs att när man var ung var man dum. Troligen är det så. För om jag var smart då, skulle jag behållt kontakten med alla.

Jag tror ni vet vilka ni är som var i ''gänget''. Jag vill tacka er för en underbar uppväxt och en start för mitt hästeri. Och jag är otroligt ledsen över att inte ha funnits för vissa av er när det kanske skulle ha behövts... som en vän ska behövas...

Såg nyss ''Beastly'', en modenare version av Skönheten och Odjuret. Hade ganska många förväntningar av filmen då jag suktat efter den i ungefär ett halvår. Kom på mig idag att jag inte sett den ännu så tog mig tid till att njuta av filmen. Och det var precis det jag gjorde - njöt. Inte bara av godbiten Alex Pettyfer. Utan handligen, storyn. Filmen var så vacker och äkta. Budskapet var så klart. (Känner mig som en filmpoet, hehe). Vare sig den inte var så jätte gripande, fick en att gråta eller skratta som en gås, så tyckte jag att filmen var superbra! Rekommenderar verkligen!

Om jag skulle beskriva filmen med ett ord: Vacker.

Dör så duktig denna tjejen är! Hennes skottsäkra toner, höjningen, hula hulan. Everything. Älskar nischen med hulahulan och hur hennes raspiga röst kan gå till klarhet. Hur allt passar ihop. Sjukt vackert.

 

Har planerat in och skissar upp ett lite nyare utseende för bloggen - inga stora förändringar utan små detaljer! Ska förhoppningsvis genomföra detta så fort som möjligt. Ska även installera lite program, köpa hem photoshop (har bara testversionen som gått ut nu..) och lite annat för att förbättra blogg-vardagen. :)

Har inte gjort mycket idag, har inte haft ork att göra något. Spenderade lite kvalites tid med de två kattungarna vi har kvar, de saknar sina syskon väldigt mycket. De går runt och letar och är skygga för de är så ensmama, haha. :( Kattmorsan är också ledsen, hon går bara runt och letar, jamar och ska vara jobbig. De två kattungarna som flyttade igår bor numera hos Mackans (min äldre bror) flickvän och hennes familj! Känns jätte bra och tror att de kommer att trivas bra där. :)
I skrivande stund sitter jag med Nicke (en av mina miljoner katter här hemma haha) och myser. Ska dra täcket över huvudet snart och imorgon blir det att träffa Feliboi!

Snackade lite med mamma i går (eller om det var i förr går?). Min lillebror har ju talsvårigheter och har teckenspråk som hjälpmedel, han fick lära sig lite tecken på dagis då han gick i en speciell grupp. Nu går han i tvåan på en special skola och där får de också ha användning av teckenspråk. Jätte bra för honom, det blir lättare för både hans och våran (även andras för den delen) vardag. Men till det lilla problemet då. Varken jag eller någon annan i min familj kan flytande teckenspråk, utan bara några tecken typ som fisk, mjölk, ögon, morot osv. Det är allt jag kan haha. Nä, men vi bestämde oss för att göra både Andreas och våran vardag lättare så ska mamma och jag försöka gå någon kurs och lära oss teckenspråk! Jag är verkligen taggad då man kan kommunicera med så många mer. Har alltid velat kunna flytande teckenspråk, det är så vackert.

Nu är jag sjukt taggad, kommer bli skit skoj!

Sitter och sjunger på underbara ''Home''. Fast tror jag fått in fel text i huvudet, haha. Men som ni kanke fattat så sitter jag numera i min sänga i tråkiga Partille. Inget verkar ha förändrats här, ingen nyhet direkt. Jag själv har haft ett par jobbiga men ändå rätt så sköna dagar i ett tält. Jag var super negativ första dagen. Det var kallt, blött och jag ville bara gräva ner mig och dö. Natten var svinkall, lång och dessutom hade vi igelkottsproblem. Jisses vilka envisna små runda taggsaker. Vaknade mitt i natten av att något prasslade i mittgången (har två ''sovrum'' och en liten gång/förvaringställe mellan ''sovrummen''). Såg inget. Gick och la mig, men då prasslade det igen. Kikade lite noggrannare. Vad hittar man inte då? Jo en igelkott i chipspåsen, haha dog typ. Föste ut den så va problemet lös.

I tisdags hände inte ett skvatt, vädret var dåligt och mitt humör var i botten. På eftermiddagen åkte jag och mamma med Eva-Lena och hennes man till Ullared. Fick med mig ett par ridbyxor, en piké, ridhanskar, två par ridstrumpor och lädertvål hem. Allt förutom ridstumporna och lädertvålen var från Copperfields, kul att Ullared tar in lite mer ''seriösare'' märken. Annars har kvalitet varit riktigt kass de senaste åren. Bilder kommer senare!

I onsdags sken solen, vad gjorde jag då? Mådde skit dåligt, ville hem och satt och möglade med min Twilight bok i tältet. Käkade också på resturang med VÄRLDENS USLASTE service. Jisses, vi beställde pizza och väntade i 50 minuter. Frågade en annan servitris om våran mat, nä då hade de inte fått in beställningen ens? Skit service. Fick dock en gratis omgång med läsk.

Inatt vaknade jag av att något prasslade igen. Kikade va det var. Jo där satt en mega tjock igelkott och käkade våra vaniljbullar!! Blev rasande och petade ut igelkotten. Gick och la mig. Hörde prasslande igen. Igelkotten ville tydligen ha revansch. Då åker min nyinköpta lädertvål (sprayflaska) fram och sprutar på igelkotten. Han fick eld i baken och försvann - för gott. (Nej jag dödade honom inte.... hoppas jag....).

Nä är inte als taggad. Åker om en halvtimma, har packat lite. KANSKE tar med mig datorn och sen får man se om det finns uppkoppling där, kanske köper sån comviq sak. Äh, har inte bestämt mig ännu. Lär ju ångra mig om jag inte tar med mig den men någon kanske snor den? Man kan ju inte precis låsa tältet?! Tänk så tar någon något?! Nä, vill verkligen inte åka. Dessutom ska det ha varit en massa översvämningar på campingen och det ska regna idag, inatt och på onsdag. Näää, rädda mig någon?  :(

Sitter nu här, kl 19.40, och har inte packat ett skit. Har inte heller rena kläder så allt måste tvättas innan. Kommer inte kunna lägga mig förrän... imorgon. Och imorgon måste jag upp kl 8 för att duscha och vid 9 åker vi iväg. Kommer inte hem förrän onsdag eller torsdag. Kommer alltså inte blogga på ett bra tag.

Känner att jag verkligen behöver denna pausen från all drama som pågått ständigt den senaste veckan.
Ni får ha det så bra under tiden, chao!

Vissa människor förstår jag mig inte på. Vad går syftet ut på att sitta bakom en datorskärm och kränka andra människor som man inte ens känner? Längre kommer man inte. Och att man dessutom skiter totalt i sitt liv, sin framtid - bara för att ha kul i nuet? Nejnej, blir illamående.

Vi kan börja så här: jag känner en underbar liten tös som vi kan kalla Kennet. Kennet betyder otroligt mycket för mig och jag vet faktiskt inte vad jag skulle gjort utan henne. Vi är cpiga i vått och torrt. Och när jag ser en annan (big bitch) som vi kan kalla Sid, kränka Kennet på sin Facebook sida utan hennes vetskap, och dessutom att en annan ''Fannie'' går på henne utan att hon vet vem Kennet är? Kennet har ingen chans att försvara sig här. Så som en infödd instinkt går jag till attack. Liksom - ingen skadar min flock?

Innan Kennet blev kränk så kränkte Sid en annan tjej vi kan kalla.... Birigtt. Kennet försvarade Birgitt, som en vän ska göra. Så det var ju inget fel på det. I alla fall. Jag har känt starkt obehag och hat mot Sid under en rätt så lång period, och det har även MÅNGA andra gjort. Så jag skickade ett långt och förklarande PM till Sid som förklarade vad jag och nästan halva jordens befolkning tyckte. Jag skrev inga direkta personangrepp.

Sid inser att hon inte kan försvara sig själv, för världens tuffaste tjej (jag) har gått till attack så plötsligt. Så hon söker trygghet hos ''Fannie'' (googla ordet till brittiska eller nått). Jag svarade snällt (enligt mig) att Sid kan förklara sig själv. Inte någon host.. ah. Dagen efter får jag ett PM från Sid. Där hon förvrängt varje lilla mening, överreagerat och tror att jag ska mörda henne med min ''polisfamilj''. Hon hotar även med polisanmälning och att hennes ''biff kriminella'' familj ska mörda mig ungefär (eller nej, jag förvränger det hon skrev. Precis som hon gjorde med det jag skrev. Blev inte mordhotad, då skulle jag redan skickat en polisanmälning. ;) ). Näää. men hon skriver ju sin truddilutt för att hon är så jävla cool. Som en kossa.

Jag är mogen nog att inse att jag inte orkar med en liten hängande, irriterande snorunge så jag säger skarpt - I dont give a fuck. Leave me alone. BYE BITCH''. Ungefär. Blockade henne. Klart, nu slapp vi henne. Hon fick veta vad jag och många andra tyckte, och dessutom lite underhållning. Det var det jag ville.

Har jag gjort något fel i detta? Nej. Det har jag inte. Jag gav inte några direkta personangrepp och jag förstår att hon kanske har en turbulent uppväxt då jag hört lite tragiska (väldigt... till och med jag käftar inte emot sånna saker) saker. Varför skriver jag detta på min blogg? Åter igen - inga direkta personangrepp, inte specifika namn har nämnt och det går inte att identifiera personerna jag skrivit $om. Kände dessutom att bloggen behöver fyllas ut med lite drama och action. :)

Sista ord till Sid: Bitch, I'm FABULOUS!

Någon som vet hur man bloggar från iphonen på blogg.se? Har testat via internet, funkade inte. Har också sökt efter en app men det verkar ju inte finnas. Någon som vet?

• Jag vill så sjukt gärna kunna dansa Bollywood. Hur coolt är inte det?!
  
  
• JÄMNT när jag gäspar hör jag en sång i mitt huvud. Its true, haha. Wierd but true.
  
  
• Mina tår ser konstiga ut. Jag vet inte men... de är fruktansvärt fula, haha.
  
  
• Jag tänker följa mina drömmar till hundra procent. Jag bryr mig inte om det kraschar, man kan alltid starta om.
  
  
• Jag ska få tandställning om ungefär 2 veckor! Dock blir det två ringar på kindbenständerna som ska försöka trycka tillbaka min överkäke eller något.

Lagomroad lördagsnatts underhållning.

 

När jag och Amanda var hos hennes mormor och passade hundarna så följde kameran med givetvis, blev en drös bilder på sötnosarna, dock var jag lat nog att fota auto = inte så många bilder jag blev nöjd med. Har inte heller haft ork att redigera bilderna mer än förminskning, ev beskärning och lagt på lite skräpa.

På måndag åker jag till Varberg och ska tälta i tre dagar (två nätter). Vad ska man ha med sig och vad ska man packa i? Jag menar... ska jag ta med mig min stora resväska? Kanske kan sova i den... Hm.

Nä, men kläder kanske är nödvändigt. Om jag inte råkar få för mig att springa naken. Men gud, hur duschar man på en camping?! I havet...? Hoppas de har duschar som man får låna. Har aldrig varit på denna camping innan, endast i Espevik där min familj hade en husvagn en gång i tiden, där fick man låna duschar. Typ man la ner en femma i en automat så fick man fem minuter vatten eller så. Vet dock inte hur vanligt det är med dessa duschar? Fan va äckligt...

Smink kanske inte är så nödvändigt. Men gud, hur ska jag kunna ladda min iphone?! Datorn?! Vanliga mobilen?! Panik. Och jag kan inte läsa någon bok heller, har läst ut alla mina. Nä nu känner jag mig inte alls taggad. Var jag tvungen att skriva detta onödiga inlägg?!.....

Woop, woop. Man måste ju se snygg ut när man lagar mat!

Nä, orka bloggpaus egentligen. Har fått min lilla tid att tänka och orkar inte dra ut på tiden. Kommer kanske inte uppdatera vissa dagar, men det är ju trots allt min blogg. Men jaaaa, ska proppa in nya saker i bloggen framöver. Håll utkik!

Vet att jag har min bloggpaus nu. Men känner för att jag verkligen måste dela med mig av detta då det är så stort och känslosamt.

Igår när jag satt i bilen påväg hem från Hööks/XXL osv, pappa var inne för att köpa thaimat vid tågstationen i Partille (rekomenderas jättemycket!). I alla fall, hörde då på radionyheterna att det varit en skottlossning utanför regeringen i Oslo. Detta var bara någon ynka minut efter att de hade hänt i Oslo, de hade inte fått in all information ännu. ''Visst, okej?'' tänkte jag. Skottlossning kanske inte är så ovanligt precis. Åkte hem. Såg att många ''spelade över'' händelsen på facebook och twitter, så jag gjorde väl narr av händelsen på twitter - utan att ha vetat allt.

Så efter att jag gjort narr kikade jag in på Aftonbladet och fick en liten smärre chock. Dock hade inte händelsen på Utöya ännu inte skett. Detta var bara bomben i Oslo. Efter cirka 10 minuter kikade jag in på Aftobladet igen för lite uppdateringar, då stod det att de nyss fått in rapporter om Utöya, att en man skjutit vilt omkring sig och de visste inte hur många, om det ens var, några döda.

Nu är dödssiffran uppe i nästan sammanlagt 100 personer döda. Jag mår illa. Och igår gjorde jag narr av händelsen, det känns inte bätre då. Jag gråter för dessa ungdomar. De har liksom sprungit för sitt liv, simmat ut i havet, gömt sig och bönat och bett för att inte dö.

Detta är sinnessjukt. Så jävla sjukt.

Har valt att inte publicera bilder från händelsen, det känns inte rätt. Då dödssiffran kan stiga mer och jag vill inte vara så känslokall mot relaterade till dödsoffrena/de skadade.

Hade skrivit ett liknande inlägg igår förmiddag, dock hade blogg.se tydligen problem och inlägget publicerades aldrig. Men anledningen varför jag inte varit aktiv igår eller idag är för att jag bestämt mig att ta en liten paus från bloggen. Anledningen till det är av privata själ och jag har hamnat i en stressig period.
Vet inte hur länge detta kommer att vara, kan bli så att jag kommer igång imorgon men det kan även ta en månad. Vi får se vad som händer.

Får hoppas att bloggpausen blir kortvarig. Men tills dess - ha det bra!
/Linda K.

Varför Herolinda? Kort och gott: När jag letade efter ett dugligt bloggnamn var min första tanke ''Lindas.blogg.se''. Dock var det upptaget. Då gick tankarna till ''Heroin.blogg.se''. Jag vet vad ni tänker nu ''Varför heroin?!''. Jag vill ha en blogg som man ska känna att man vill följa, att man vill läsa den, att den inspirerar. En liten drog ungefär. Heroin är också väldigt mäktigt (på ett negativtsätt såklart). Men nä, tyckte tiillslut att det var ett dumt namn och dessutom var namnet upptaget.

Googlade runt på mitt namn och hittade ursprungsnamnen till Linda. Bland annat Belinda, Delinda och Herolinda. Herolinda klickade direkt - Hero(Heroin) Linda (Mitt namn då). Perfekt! Dessutom får man inte uppdattningen heroin av hero, utan hjälte. Ett litet speciellt namn som ändå står för mitt namn. ;)

Sitter och käkar frukost - annanas! Sjukt gott (och fräscht!) med exotiska frukter!

Ska dra in till stan med Jovana nu! Ska bland annat fixa min klocka som jag fick i födelsedagspresent och köpa nytt iphoneskal!

Vet ni vad som får mig att störtlipa, vad som får min mage att explodera av hyperaktiva fjärilar, vad som får mig att hålla andan i flera minutrar? Filmen Pearl Harbor. Världens. Fucking. Finaste. Film. Varje gång lipar jag, varje gång tjuter jag till när jag ser ursnygga Danny, varje gång är som en första gång. Har säkert sett filmen snart ett par 50 gånger, och är fortfarande lika fäst vid filmen, storyn.

Sjukt värd film att se (fick till och med Amanda att smågråta idag när vi tittade på den!).

Sitter nu med lite tårar i ögonen. Tänk att vara ung, bara ett litet barn, och ha cancer. Fan va starka de är som kämpar igenom varje sekund för att besegra kampen. Så sjukt starka. Hela min värld skulle rasa samman om jag fick cancer, jag skulle inte heller variit stark nog att orka med cancer. Nä, fy. Det är en stor självklarhet att jag ska sälja/skänka bort mitt hår till cancerdrabbade. Dock behöver jag bara hitta det rätta stället att ge bort de till. Har gått in på ungcancer.se och barncancerfonden.se och kikat runt, hittade dock ingen information om att de tog emot hår. Det är också en självklarhet att håret ska gå till en peruk för någon ung. Helst ett barn.

Någon som vet något ställe i Göteborg som tar emot hår som går till cancerdrabbade?

Är hemma nu, har ätit lite och låtit allt sjunka in. Hur skulle jag beskriva mig själv nu? Som brunetten i ''Fucking Åmål''.

 

Haha, gud va lika vi är! Fyfan. Har aldrig varit så nervös under en klippning, ville börja gråta vid ett tillfälle. Var INTE ALLS nöjd under klippningen. Hon började med att klippa av håret från en toffs, då jag ska sälja mitt hår, och såklart klipper hon lite för kort. No problems tänkte jag, kanske blir bättre när håret är torrt. Men så klipper hon mer i nacken för att få ''lyft''. Fine, kanske fortfarande blir bättre när det är torrt. Men för i helvete, jag såg ju ut som hon i Fucking Åmål?! Blev förbannad att hon klipte så kort. Dock när allt var klart, torrt och plattat med en liten släng vax i så ser det helt okej ut. För kort bara, men det får ta och växa ut. Det kommer ta några dagar (veckor?) att vänja mig.

 

Känns lite jobbigt att man ska klippa av nästan två tredjedelar av håret om någon timma. Har ju sparat håret i nästan ett år. Åh, vågar jag ens? haha. Mitt hår växer i raket fart ändå, men känns lite jobbigt. Tänk om det blir as fult?!

De flesta i rid och häst världen har en ganska tråkig smak på utrustning, utseende osv. Jag menar - alla har svart hjälm, svarta stövlar, man ska tävla med vitt schabrak, svart skärp, svart utrustning på hästen, helst vita ridbyxor vid fotograferingar osv. Visst, det är snyggt och stilrent och så, har själv två svarta hjälmar, ett par svarta ridstövlar, vita och ''vanliga'' färger på ridbrallor osv. Visst är det en självklarhet att ha den klassiska utrustningen på tävlingar osv, men alla använder ju samma utrustning i vardagen också.

Bild från http://www.dressyrfjollorna.blogg.se

Men jag kan erkänna att jag har total fallit för bruna ridstövlar. Testade ett par på Skara Ridsport och de satt som en smäck, dock var det allround/hopp och jag är ute efter ett par allround/dressyr stövlar. Dessutom har jag varit nära på att klicka hem en brun ridhjälm ett antal par gånger. Det är så sjukt snyggt att sticka ut på ett ändå stilrent sätt!

Idag fyller min pappa år! Grattis till honom. Har dock inte ännu grattat honom, får ta och ringa upp honom innan han somnar. Han är ju rätt så gammal nu, haha.

Hade planerat att åka in till stan med Jovana idag men kom på att jag måste spendera mina pengar på vettigare saker. Så det sket sig. Så jag har suttit hemma, fixat med bloggen och latat mig hela dagen. Inte så intressant. Imorgon ska jag förhoppningsvis klippa av mig halva håret och färga håret rött igen (denna gången rödare). Ska också planera in någon dag jag måste ta mig till Hööks.

Äh, dagarna rullar på och jag tar dagarna som de kommer. Funderar på om jag ska titta på thrillern på 5an just nu, men är ju en sån liten fegis! Vågar inte titta själv, haha. Vet dock inte om den är läskig ens...

Jag vet inte riktigt vart jag ska börja. Kan säga att jag nästan blir deprimerad när jag kikar in på Dressyrmupparna.se och ser hur de gång på gång köper nya pannband, schabrak, benlindor, träns och vad allt nu heter – bara för utseendets skull. Inte för funktionen. Gång på gång på gång på gång och åter igen på gång köper de nya träns. Linn har till och med ponnyträns på sin storhäst. Varför inte bara köpa ett dugligt träns för storhäst? Måste de just ha blingbling, strass och diamanter på nosgrimman och pannbandet? Måste det just bara DEN tycken av lack eller just DET pannbandet som inte säljs separat utan mara i träns-set. Slöseri på pengar.

Visst, det är alltid snyggt med ny utrustning. Men man behöver inte utsmycka hästen gång på gång. Måste schabraket matcha benlindorna EXAKT, måste tränset vara matt om sadeln är matt, måste man ha pullar-nosgrimma om man har en hoppsadel? Nej det behövs inte! Jag pratar inte bara om Linn och Ingrid (dressyrmupparna) nu. Utan alla som köper nya schabrak till varje ridtur.
Många köper benlindor endast för att matcha schabraket, inte för att få ut funktionen av det. Varför ha något man inte har användning av? Ingrid och Linn har super snygga hästar, de rider snyggt och har ett gott öga för hästarna. Räcker inte det? Det är vackrare att se ett hälsosamt och välridet ekipage än ett ekipage med massa strass och onödiga färgglada detaljer. Man får uppfattningen att man vill dölja hästen under alla saker.

Tycker det är onödigt med dessa tvådelade och tredelade pannband med strass. Dessa schabrak med en massa loggor och i färger som ’’creme’’ eller ’’royalblå’’. Ljus beige, klarblått. Räcker inte det? Dessa benlindor köpta från en dyr hemsida när det finns exakt likadana i samma kvalité på Hööks? Det räcker nu tjejer och killar. Vi vill se hästen och ryttaren. Inte en massa skräp.

Det är alltid snyggt att matcha. Kanske ett ljusbrunt schabrak och likadana lindor, svart matt dressyrsadel och ett svart matt träns med en bred engelsk nosgrimma på en fux. Skit snyggt! Men dessa pannband, loggor, köpställen. Dessa krav på att se snygg ut inför en fotografering för en tidning, för den nya headern. Dessa märken som MÅSTE synas på varje bild. Måste man skriva att man varit på den affären och köpt de sakerna från de märket? Släng ihop allt i en hög. Ta en bild. Låt läsarna kommentera om de vill veta vart de är ifrån.

 

 

 

Nu i efterhand känns det som jag pikat Linn och Ingrid ganska rejält – och så är det. Dock har de sitt ’’skräp-beroende’’ på en rätt så neutral nivå. De är professionella men samtidigt har det där skräpiga pannbanden eller benlindorna. Ni får reda på mer om min åsikt om dem i ett senare inlägg. ;)

Nu har bloggen fått sitt nya utseende! Egentligen inte så jätte stora förändringar med kodning osv, bara ny bakgrundsfärg och ny header! Är nöjd. Trodde att det skulle ta att par timmar att komma fram med en bra header och ''leta'' fram den rätta kodningen. Dock tog det bara 20 minuter, hehe.

Varför just ''Stay Strong'' på headern? Jo, det är mitt (och många andras) motto. Dessa två ord har hjälpt mig och orden har betytt så pass mycket att jag till och med har funderat på att tatuera in dem på nackslutet. Det finns flera vackra och gripande historier runt om dessa ord. Mäktiga ord.
Slut på det nu, nu är det dags för mig att börja blogga på riktigt!

Jag grät som ett barn första gången jag hörde låten. Kämpar fortfarande mot tårarna i denna stund. Så vacker. Så äkta. Texten, musiken, musikvideon, historian, rösten, personen. Allt. Jag gråter inte för att det är en fin text. Jag gråter för hela kitet. Hela historian. Budskapet. Allt.

Tack Demi. För att du fick mig att inse att jag är vacker för den jag är. Att jag är speciell, att jag inte ska ta skit. Att jag inte ska sträva efter andras ord och tankar. För det finns bara en som jag, och det ska jag ta till vara på. Tack!

 

 

Jag har varit en såkallad Lovatic i 3 år. I början var det för hennes musik, i dagsläget är det för att hon är den hon är. Hennes styrka, vilja. Hennes starka åsikter som förändrar. Hur hon räddar unga tjejer från ätstörningar, från sig själva. Hon är så äkta, ingen jävla plastdocka. Hon är min största inspirationskälla, hon ger mig inspiration till att kämpa igenom de mörkaste stunderna - för att se de ljusa stunderna. Allting ont leder till något gott. Hon sprider en sådan glädje. Ja, det är otroligt. Är stolt att kalla mig för en äkta Lovatic.

 

Stay Strong!

Måste bara snabbt bjuda på en härlig bild jag fångade av Quenny! Så söt. Hon vart lite stingsig av sig när jag släppte tillbaka henne i boxen, hon får ju inte gå ute då hon håller på att medicineras för fång. Hon har stått i cirkus 2-3 veckor och börjar bli lite bättre nu (i alla fall mycket piggare!). I varje fall, hon började virra runt i boxen, stegra sig och slänga med huvudet och skrek i full hals efter Saga som stod ute på bete! Stackarn. Filmade henne även när hon skrek efter Saga, troligtvis handlar den här uppe sen. ;)

Så, efter nästan 2 veckor i skogen är jag äntligen hemma. Skriver mer vad jag gjort under dagarna senare, är så trött att jag håller på att somna. Ska packa upp och faktiskt dra mig till korgs riktigt tidigt. Har under dessa dagar samlat ihop en massa material till bloggen! Så förhoppningsvis ska jag ha tid och ork att göra en header också.

Tjing!

Nu blir det inget mer med att uppdatera, fixa med design, kodning osv. Ska nämligen fly till skogarna i två hela veckor så mig ser ni inte röken av på ett tag. Ska bege mig till Grythyttan (Örebro, Värmland) där min farmor bor. Ska troligtvis bo i stugan = inget internet = ingen uppdatering. Kan kanske jobba lite med headern om jag får lust.

Har packat för fullt de senaste två timmarna, är alltid ute i sista minuten. Har i alla fall packat klart och väntar bara på att lite tvätt ska torka. Laddar även ner musik för att jag fick ju rensa bort all musik från min iphone igår. Segt. Ska försöka få lite sömn inatt i alla fall. Imorgon blir det kort och gott - upp, äta, duscha, allum, sista minuten packning, dra åt skogen (bokstavligt talat).

Charmtrollet Quenny <3

Mitt hjärta finns med de vilda mustangerna i USA. Har föjlt denna tragedi ett bra tag nu och vill kunna hjälpa till, men det kan man inte när man sitter på andra sidan jordklotet och är under 18 år. Det känns hemskt att sitta här och bara titta på när de vackraste djuren på vår jord bara försvinner. De amerikanska bufflarna är redan borta. De amerikanska örnarna är redan borta. På tur är mustangerna. Det är sjukt att man tar liv till ett så litet värde. Jag orkar numera inte titta på sånna hära videosar för jag vet redan att jag kommer börja gråta, och jag blir bara arg att jag inte kan hjälpa till på något sätt.

http://vimeo.com/25148464

Ni borde ta er en riktig titt och se hur verkligheten ser ut. Jag blir förbannad när folk går runt och hånar hästar och kallar dem ''hamburgare'' när de inte ens vet hur de RIKTIGA hästarna har de (de riktiga hästarna förblir alltid de vilda, frigående hästarna. Dagens hästar förblir alltid de tama underbaringarna vi har som ridjur). Vissa blir så rädda av helikoptrarna, människorna, slagen - allt - att de dör av rädsla (hjärtattack?).

Om ni inte får en tankeställare efter att ha sett videon så står det inte så rätt till innanför erat pannben. Detta är verklighet, det går inte att blunda för det.

Åh, är så sjukt förbannad just nu. Sitter och återställer hela min iphone, har lust att slänga ut telefon helvetet (vilket jag absolut inte tänker göra för ett och annat har jag lärt mig sedan jag förstörde min gamla mac...). Hade laddat ner ett litet antal låtar och skulle föra över dem till iphonen, sedan poff började hela skiten cpa sig. Det stod i iphonen att jag inte hade någon musik, men man hittade låtarna bara om man sökte på dem? Och via itunes stod det att alla låtarna fanns. Suck. Fick bara ta och återställa helveteskapet då. Och om det är de nya låtarnas fel eller om det är att jag använde iphonen för första gången med min nya dator, vet jag inte. Men jag vet att mitt liv är mer eller mindre över om det är låtarnas fel. Ska nämligen bort från all civilation på måndag i två veckor (åker till Grythyttan, Örebro) och om jag inte har musik med mig så kan jag lova att jag inte kommer tillbaka levande.

Tack och hej, ska försöka att inte ta mitt liv.

Jag vet inte vad jag håller på mig. Lovade mig själv att hålla bloggen nere i ett par veckor till någon månad för att få den fräsch. Så man tar en sak i taget (först design, kodning osv och därefter själva bloggningen). Men nu blir det inte så. Känner ett sug att få skriva av mig idag, haha. Men ja. Hade planerat att lägga tid på headern idag men icke sa nicke. Har inte orkat och har haft noll motivation. Har endast funderat lite på hur headern ska se ut men det verkar inte kunna bli något så avancerat då jag bråkar med min nya laptop hela tiden. Är ju så van vid mac nu. Kan sitta i 5 minuter och bara fundera på hur man stänger ner ett fönster. Känner mig inte direkt så smart, haha. Förutom att min dag har varit mindre fullspäckad så fick jag hem gymnasieantagningsbrevet idag. Visste ju redan vart jag kommit in, men det känns skönare att man har alltid på papper. ;) Den 22:a augusti kl 13 blir det att ta sig till Realgymnasiet i Göteborg. Spännande, spännande. Känner redan till 1-2 tjejer som går där. Men alltid nervöst med ny klass, omgivning, lärare, hästar osv.

Ska dra täcket över huvudet och invänta morgondagen, ska försöka orka öppna photoshop och slänga ihop en lite snyggare header. Chao!